STUMPA stum3pa2, f.; best. -an; pl. -or.
(ngt vard.) om liten flicka; i sht ss. smeksam ofta i tilltal använd benämning äv. om vuxen kvinna: sötnos l. raring l. älskling o. d. Gustaf är oändligt förnöjd öfver Agneses bref. Hälsa min lilla stumpa. Geijer Brev 284 (1836). Hur ser man ej i staden gå / Så många stumpor små / Med stor chignon i nacken satt / Och på den en liten hatt! Wallmark Vis. 1: 9 (1879). (Mannen till sin hustru:) Inte fan är jag trött, lilla stumpan! Johnson Kommentar 42 (1929). Jo, stumpan, jag kommer säkert hem med en docka. DN 11/3 1968, s. 8. — jfr FLICK-STUMPA.
