SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUNDISM stun1dis4m, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. stundismus; avledn. av STUND, sbst.1, i bet.: bönestund. — Jfr STUNDIST]
i sht relig. benämning på stundisternas religiösa rörelse. Ur generalprokuratorns för Den Heliga Synoden .. redogörelse meddelas i en rysk tidning följande: ”Stundismens utbredare äro i de flesta fall arbetare och bönder.” AB 14/7 1892, s. 3. Stundismen härrör från protestantiska (schwabiska) invandrare i Odessatrakten. Stunda = bönestund. Fehrman OrientK 57 (1920).
Spoiler title
Spoiler content