STUNDIST stun1dis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. stundisten, pl.; till STUND, sbst.1 (i bet.: bönestund; samfundsmedlemmarna lade stor vikt vid bönestunder) (o. STUNDISM)]
i sht relig. i pl.: benämning på medlemmar(na) av en på 1850- o. 1860-talet i södra Ryssl. framträdande, av tyska evangeliska kolonister påverkad religiös rörelse kännetecknad av inslag av baptism, rationalism o. mystik o. av frånvaro av särskild troslära o. ritual. AB 14/7 1892, s. 3. Stundisterna ha avskaffat all yttre kult och förkasta prästeståndet. Fehrman OrientK 57 (1920). Det var hårda tider för de evangeliska kristna, stundisterna, som de kallades .. under Alexander III:s dagar; de betraktades helt enkelt som upprorsmakare och många av dem skickades till Sibirien. SvD(A) 1935, nr 229, s. 3. 2SvUppslB (1953).
