STUPEND stɯpän4d, adj. -are.
Etymologi
[jfr t. o. eng. stupend; av lat. stupendus, stel, bedövad o. d., gerundivum av stupere, (se STUPID, adj.)]
(†) häpnadsväckande, oerhörd, förbluffande. Gripa ”Papperslyktans” genius i vingen under dess utflykter till romantiska rymder, der det tarfvas endast en stöt i Oberons horn till framkallande af de stupendaste verkningar. Cygnæus 6: 64 (1859).
