SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STUTZDEGEN, m.; pl. =.
Etymologi
[av t. stutzdegen, m., ssg med t. stutz(en), stotz(en), sbst., ngt avkortat, kloss, trästump, l. t. stutzen, v. (fht. erstuzzen, mht. stutzen, jfr mlt. stutten) avkorta, iterativbildning till stossen (se STÖTA, v.2); senare leden är DEGEN. — Jfr STOT-DEGEN, STÖT-DEGEN]
(†) kort (bred?) värja. Varur att hempte ifro Högtysland hitt in i riket ighen: .. Sverdh Knetzke dejen Stutzdegen (osv.). G1R 21: 56 (1550).
Spoiler title
Spoiler content