STYDSA styd3sa2 l. styt3-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. styttsa, stöttsä; sannol. av t. stütze, stötta (se STÖTTA, sbst.), med -d- från STÖDJA, v.1; jfr äv. sv. dial. styts, m., stötta]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ngt som är avsett att fungera som ett stöd för ngt; särsk. om (mindre) påle l. stolpe o. d. utgörande stöd, stötta. Brunnar och pumpar (i Lyon) .. pumpas med swängel och kula, swänglen har helsmidt knä utan stydsa. Palmstedt Res. 80 (1779). At gifva de gröfre ankartågen en större styrka, sker genom ett stöd, som vid formningen insättes i hvarje länk .. Tilverkade af smidt jern blifva sådana stydsor kostsamma .. men (osv.). KrigVAH 1825, s. 80.
SAOB
