SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STYRIG sty3rig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. styrig, ostyrig, våldsam, besvärlig; samhörigt med STYR, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter) om vind: våldsam. Vinden var snål och styrig. Ahlin GillGång 207 (1958).
Spoiler title
Spoiler content