SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÅLA stå3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. ståla; ellips av STÅL-SIKT l. STÅL-KVARN]
(förr) om de båda kvarnstenarna av stålsten i en siktkvarn; jfr STÅL-KVARN. Uppför och utför trappan klampade drängarnas träskor till och från stålan, ty mjölet skulle malas om och om igen. Suneson GGrund 79 (1926). Edblad KarlfKv. 17 (1977).
Spoiler title