SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÅLA stå3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. ståla; ellips av STÅL-SIKT l. STÅL-KVARN]
(förr) om de båda kvarnstenarna av stålsten i en siktkvarn; jfr STÅL-KVARN. Uppför och utför trappan klampade drängarnas träskor till och från stålan, ty mjölet skulle malas om och om igen. Suneson GGrund 79 (1926). Edblad KarlfKv. 17 (1977).
Spoiler title
Spoiler content