STÅTER, sbst.; anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[av eng. stooter, av nl. stoter, redskap att stöta med o. d., avledn. av stoten, stöta (se STÖTA, v.)]
(†) om holländskt o. engelskt mynt med ett värde av 2 1/2 styver (se d. o. 1). Engilske ståther otto stycker. G1R 23: 60 (1552).
