publicerad: 1997
STÄDSLA stä3dsla2 l. städ3sla2, äv. (vard.) stäs3la2 (stä‘ddsla Dalin, städ3sla2 LoW (1911)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(stedzl- (-dzs-) c. 1650—1698. städsl- (-dz-) 1633 osv.)
Etymologi
1) (förr) motsv. STÄDSEL 1 a, = STÄDJA, v. 10 a. UUKonsP 1: 264 (1633). Bondedrängar, som .. fäst och städzlat sig hemmansbruuk under sina Herrar och huusbönder. 2RARP I. 2: 357 (1720). Afzelius Sag. VIII. 2: 32 (1857). — jfr BORT-STÄDSLA.
2) motsv. STÄDSEL 1 b: gm legoavtal (bekräftat med fästepenning) anställa (ngn, särsk. tjänstehjon), städja; äv. (o. om förh. efter legostadgans upphörande 1926 enbart ålderdomligt l. skämts.) allmännare: anställa (ngn); äv. refl. (se a). LMil. 1: 310 (1683). Ingen hafwe wåld at wräka thet legohion han städslat, utan skiälig sak. StadgTjänstef. 1739, s. C 2 b. Städslar någon en Hytte-arbetare utan Orlofs-sedel .. ware städsel ogild. Bergv. 3: 238 (1766). Städslad som smed. 1NJA 1874, s. 175. Snart voro de öfverens om städslingen. Nästa vinter skulle Torgöt vakta Torhalls får. Bååth Grette 102 (1901). Städslade jag er som vägvisare eller som snyltgäst? TurForskn. 12: 57 (1921). Han var städslad efter stadgan. Moberg Utvandr. 60 (1949). Han städslades av Hyland att bevaka utförsåkningen i Cortina-OS. DN 27⁄2 1988, s. 20. — jfr NY-STÄDSLAD. — särsk.
a) refl.: gm legoavtal (bekräftat med fästepenning) ta tjänst (hos ngn l. på en gård o. d.), städja sig, ta städsel. 2RARP 8: 349 (1734). Månne du ville dig städsla i tjänst, om jag toge dig, främling? Lagerlöf HomOd. 227 (1908). Moberg DinStund 119 (1963).
b) i mer l. mindre bildl. anv. Offret är antingen en handpenning, hvarmed man städslar gudarna i sin tjenst, eller (osv.). Castrén Res. 1: 307 (1852). Vintern infann sig punktligt som om den vore städslad. Carlsson HelaSthm 116 (1911). I dag är trycksvärtan städslad för att sprida belysning över lantbruksmötet den 5—9 juli. SvD(A) 10⁄6 1944, s. 12.
B [med avseende på förledsformen se OAhlbäck i StNordFilol. 62: 3 ff. (1980)] (i Finl., om ä. förh.): (2) STÄDSLAN-MARKNAD. marknad på vilken tjänstefolk städslades. FinlSvFolkd. II. 1: 372 (1928). —
(2) -PENGAR, pl. pengar använda som städjepenning då tjänstefolk städslades. Bengts Vargt. 24 (1915). —
Spoiler title
Spoiler content