SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄGG stäg4, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. tillf.) -ar.
Etymologi
[sv. dial. stägg, dialektal l. affektiv sidoform till (l. möjl. ia-avledn. av) STAGG, sbst.2; se Svahn Finnskägg 101 f. (1991)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stagg (se STAGG, sbst.2). ”Stägg” är ett ord som ofta nämns i äldre lantmäterihandlingar. ÖgCorr. 30⁄11 1970, s. 6. Därs. 10⁄12, s. 12.
Ssgr: A (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STÄGG-VALL. staggvall. Sernander LöfängBjärkSäb. 31 (cit. fr. c. 1700). Boije Landth. 8 (1756).
B (†): STÄGGE-GRÄS. stagg. Boije Landth. 87 (1756).
Spoiler title
Spoiler content