SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄLLA stäl3a2, v.2 -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. stell-)
Etymologi
[till STÄLLE, sbst.2 (med anslutning till STÄLLA, v.1 (i bet. I 8, 17))]
(förr) (in)mura l. uppföra ställe (se STÄLLE, sbst.2) i (masugn); äv. abs. Hedberg Artill. 321 (i handl. fr. 1599). Maasmestere som ställa och wachta till gångz åt Bergzmännerne. Holmkvist BergslHyttspr. 2Tillägg 3 (i handl. fr. 1683). Då en tackjärns blåsning börjas, går den så kallade Ställningen alraförst för sig. VetAH 1749, s. 23. Masugnen stäldes till en början med 6 formor, hvaraf dock endast 4 begagnades. JernkA 1880, s. 550; jfr Holmkvist Bergsl-Hyttspr. (1945). — jfr OM-STÄLLA.
Spoiler title
Spoiler content