SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄMMA stäm3a2, sbst.3, förr äv. STÄMNA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(stemm- 1578—1746. stemn- 1650. stempn- 1637. stämm- c. 1550 (: Bloodhstämma) osv. stämn- c. 1635—1769. stämpn- 1684)
Etymologi
[fsv. stämma, sv. dial. stämma; avledn. av STÄMMA, v.3]
1) (†) om ngt som hindrar l. avstänger ngt; särsk. om fördämning l. damm (se DAMM, sbst.1). (Sv.) Stämma .. hinder, återhåll .. (lat.) Resistentia, impedimentum, oppositio. Schultze Ordb. 4871 (c. 1755). Osbeck Lah. 61 (1796; om damm). (Sv.) Stämma .. (t.) das, wodurch man den Lauf des Wassers stämmt. Möller (1807). — särsk. ss. senare led i ssgr.
α) i ssgrna GAS-, VÄDER-STÄMMA.
β) i ssgn BLOD-STÄMMA, om växten Potentilla erecta (Lin.) Räusch., som i äldre tid användes att stämma blod med (2LinkbiblH 4: 83 (c. 1550)).
2) om sjukdom som kännetecknas av att ngt hindras l. hämmas.
a) om urinretention l. stranguri o. d.; numera nästan bl. ss. förled i ssgn STÄM-TRÄ o. senare led i ssgn URIN-STÄMMA. Om man hafwer kall pisz eller stämma och kan intet låta sitt watn. OMartini Läk. 33 (c. 1600). När en Häst intet kan stalla, eller fåt Stämman, som det plägar kallas, så tag Venedisk Twål, stort som et suräple, skiär sönder och gif in. Salander Gårdzf. 71 (1758). Östergren (1950; angivet ss. sällsynt för ”urinstämma”).
b) (†) om förstoppning (se FÖRSTOPPA, v.2 1 a β); jfr HÄFTA, sbst. 1, HÄKTA, sbst. I, BIND 3. Vm menniskian icke kan haffua sin naturligha stoolgång, och är förstoppat j lijffuet, hwilket på Swensko kallas Stemman eller häfftan. BOlavi 1 b (1578). Lind (1749).
c) ss. senare led i ssgn VATTU-STÄMMA.
Ssgr (till 2 a; folklor.): STÄM-SALT. salt som (efter viss bearbetning) enl. äldre folklig uppfattning ägde (magisk) förmåga att bota urinstämma hos djur. FoF 1927, s. 57. —
-TRÄ, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14079). (ved)trä med hålbildning varigenom på visst sätt preparerad medicin hälldes som enl. äldre folklig uppfattning då förlänades (magisk) förmåga att bota urinstämma hos djur; äv. oeg., om efter slakt torkad könsdel hos sugga. Stämträet i dess olika former har överallt begagnats för ett och samma ändamål, nämligen till att bota djur som lidit eller ansetts lida av urinstämma. FoF 1927, s. 57. Därs. 63 (oeg.). Rig 1943, s. 92.
Spoiler title
Spoiler content