STÄNDER, r. l. m.; utom ss. förled i ssg anträffat bl. i pl. =.
Ordformer
(stender- 1603 (: stenderwärkzhuus). ständ- 1584 (: ständwerckz husz, sannol. felaktigt för ständ(er)werckz husz). ständer, pl. c. 1645—1896)
Etymologi
[fsv. ständer, stolpe, pelare; liksom ä. d. stænder, stender, pelare, stötta, av mlt. stender, stolpe m. m., t. ständer, stolpe, ställ m. m.; sidoform till STANDER. — Jfr STÄNDARE,STÄNDEL-]
(†)
1) upprättstående tunna l. kärl för (bearbetning o.) förvaring av råvara l. födoämne o. d. Mig är sagdt, at een part strax Humblan är afplåckat läggia the honom i Tunnor, Ständer eller Lårar och stöta honom wäl tilsamman, och läggia sedan stora Stenar på honom som hålla honom samman, och låta liggian i 2. eller 3. Dygn. IErici Colerus 1: 364(c. 1645).
2) mer l. mindre upprättstående, avlångt föremål med stödjande l. bärande funktion.
a) i korsvirkeshus: stolpe, ståndare; anträffat bl. ss. förled i ssgn STÄNDER-VERK.
b) upprättstående bärande del (ss. stolpe l. pelare) av maskinkonstruktion; anträffat bl. i ssgn EK-STÄNDER. Uti verkstaden: 2 st. papperspressar, av 4 ekständer av 7 alnars längd. Ambrosiani DokumPprsbr. 69(i handl. fr. 1830).
Ssg (till 2 a; †): STÄNDER-VERK. [liksom ä. d. stænderværk av mlt. stenderwerk, t. ständerwerk] = ständel-verk;anträffat bl. i ssgn ständerverks-hus.
Ssg (†): ständerverks-hus. korsvirkeshus, ständelhus; jfr ståndverks-hus.The, som trähus äga i staden, schole nu i tÿd förschaffe sig alle honde förråd både m(ed) wircke och andre bÿgningz partzeler, ther the kunne bÿgge ständ(er)werckz husz heller steenhus m(ed). 2SthmTb. 7: 34 (1584). 3SthmTb. 5: 26(1603).
Anm. I nedanstående källa torde ständ vara felaktigt för ständer, för så vitt ordet icke är en eljest icke anträffad singularform bildad utifrån pluralformen ständer efter mönster av ord som gränd: gränder. Uti verkstaden: 2 st. papperspressar, av 4 ekständer av 7 alnars längd, 15 tums fyrkant och infattade 2 järnankare utåt längden i varje ständ. Ambrosiani DokumPprsbr. 69(i handl. fr. 1830). Därs. 72.
