STÖPLA stöp3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. stöpla, stappla; jfr äv. sv. dial. styppla, nor. dial. stople, dets.; möjl. till den rot som föreligger i STUV, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stappla; särsk. i den särsk. förb. stöpla fram10 4, stapplande ta sig fram. Några gamlingar stöplade fram mellan ansade kullar (på kyrkogården). Holmström Benj. 92 (1932).
SAOB
