publicerad: 1997
STÖRA stœ3ra2, v.1 -ade ((†) p. pf. stört (-dt) Johansson Noraskog 2: 238 (cit. fr. 1550), BtFinlH 3: 423 (cit. fr. 1558)). vbalsbst. -ANDE, -ING (numera föga br., AHB 1: 15 (1859), Harlock (1944)), -NING.
Etymologi
motsv. STÖR, sbst.2 1.
1) i fråga om markering av ägogräns(er) o. d.: neddriva l. nedslå störar i jorden, uppsätta störar; äv. med obj. betecknande dels stör o. d., dels gärdsgård o. d.: neddriva störar osv. för att uppföra; förr äv. med obj. betecknande mark o. d.: inhägna med störar; äv. abs. Johansson Noraskog 2: 238 (cit. fr. 1550; i p. pf., om mark). Att dika och graffwa, störa gärdzgårdar (osv.). Rosenhane Oec. 28 (1662). Härpå störas .. stafrar ner i jorden til 3 qwarters diup, så långt man wil hafwa hägnaden til, och det til 2 alnar emellan hwar stafwer. Gadd Landtsk. 2: 5 (1775). Landsm. XVIII. 9: 8 (i handl. fr. 1890; abs.). IllSvOrdb. (1955). — jfr NED-, ÖVER-STÖRA.
2) förse (ngt, i sht växt) med stör(ar; jfr STÖR, sbst.2 1 b); stödja (ngt) med stör(ar); äv. i uttr. störa ngt med störar; särsk. med avs. på (slinger)växt o. d.; äv. abs. UpplDomb. 1: 42 (1622; abs.). Man kan, om man hafwer goda Rötter och godh drifwande Jord, wäl störa straxt Kuparna medh några Störar. Rålamb 13: 27 (1690). Störa bönor, unga trän. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det första året erfordras i allmänhet icke att störa humleplantorna. Arrhenius Jordbr. 3: 108 (1861). Bönor finnas af två slag, störbönor och krypbönor. De förra skola störas .. de senare behöfva intet stöd. Langlet Husm. 710 (1884). Störa ärtsängen. SvHandordb. (1966).
3) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sätta upp (ngt, särsk. säd l. hö) på stör. Wingård Minn. 7: 38 (1848; i pass., om säd). Det i allmänhet rika höet förfares af väta, i synnerhet det korta höet, å naturliga ängar, som ej kan störas eller hässjas upp. PT 1902, nr 190 A, s. 3.
4) (†) i fråga om att arbeta med l. använda stör, särsk. i fråga om avlägsnande av ngt; anträffat bl. i ssgn NED-STÖRA.
Spoiler title
Spoiler content