publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 11) ÖVER-STÖKA, -ning. (hastigt l. lättvindigt) klara av l. bli färdig med (ngt), göra l. stöka undan l. stöka över; särsk. med avs. på ngt mindre önskvärt l. besvärligt o. d.; i sht i p. pf., särsk. liktydigt med: över l. ur världen, dels i predikativ anv., dels i uttr. få ngt överstökat; jfr stöka, v.1 6. Så snart debatten angående Afrika vore öfverstökad. DA 8/3 1837, s. 2. Det lyckligt öfverstökade fiskafänget inregistrerades bland mina märkligaste minnen. Kongo 2: 303 (1888). Sedan .. de i egentlig mening grundläggande arbetena öfverstökats, återstår själfva planteringen. Abelin Frukt 87 (1902). Det fordrades bara att uthärda ett eller annat högtidligt samtal med kyrkoherden i socknen .. Och det skulle vara överstökat i en handvändning. Krusenstjerna Pahlen 6: 315 (1935). Eftersom hon ändå har gått hit är det lika bra att få det överstökat säger hon till sig själv. Henschen SkuggBrott 66 (2004). —
-STÖPA, -ning. särsk. (numera föga br.) till II 2 a; jfr stöpa, v. 6 a, o. stöpa över. Med Wax öfwerstöpta Moder-Ringar. Hoorn Jordg. 1: 322 (1697). (Fisk)Kroken .. är af ståltråd med öfverstöpt bly för att göra den tung. GbgAB 8/7 1890, s. 2. —
(II 1 (a) (, 8)) -STÖRA, -ning. (i sht förr) med avs. på (äldre o. nedsjunken) gärdsgård: laga l. förstärka gm att (i syfte att bibehålla höjden) lägga på nytt gärdsel ovanpå det gamla (o. sätta upp nytt (med hank ihopbundet) störpar mellan de befintliga); jfr störa, v.1 1. Jerdzgården .. (är) Te(m)meligen Elak, och måste öfwerstörass och pålegiass. InventFornby 1683. Den gärdesgård, som är stängd med hank, sjunker alltid ihop och blir tät samt kan öfverstöras mångfaldiga gånger. Skogvakt. 1891, s. 235. —
-STÖRTA, -ning.
1) till II 2 b: (plötsligt l. häftigt) falla l. kasta sig (ned) över (ngn l. ngt), störta över (se störta över I 1, II); äv. (o. i sht) bildl., särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. (utan klar avgränsning från 2): omstörtande l. omvälvande. Orkanen röt; böljorna öfverstörtade hvarandra. Elgström o. Ingelgren 124 (1809). Från alla håll öfverstörtande olycksöden. Atterbom Minnest. 1: 194 (1847). Intrycken och föreställningarna jaga hvarandra. Lifvet öfverstörtar oss med psykiskt innehåll. Norström Masskult. 141 (1910). De överstörtande händelserna ledde redan dagen därpå till andra beslut. Höglund Branting 2: 25 (1929).
2) till II 4: störta (se störta, v. II 1) l. välta (ngn l. ngt) över ända (särsk. (o. numera i sht) i fråga om brottning (se slutet)); äv. intr., särsk. om fordon o. d. (jfr störta, v. I 4); i sht ss. vbalsbst. -ning; jfr 1. GT 30/10 1834, s. 1. Den nyuppförda wågbrytaren led .. högst betydliga skador derigenom att brottsjöarne förmådde lyfta och i inre hamnen öfwerstörta de stora betongmurade stenblock, hwilka woro afsedda att bryta sjöns kraft. Barometern 6/2 1874, s. 2. Ibland försökte man dra upp stora stenar direkt med traktorn. En livsfarlig metod som ofta ledde till överstörtning. Moberg JordbrMek. 283 (1989). särsk. sport. i fråga om grepp i brottning; särsk. (o. nästan bl.) ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare. IdrB 5: 44 (1907). Larsen bar i väg med norrlänningen Nyman i två granna överstörtningar i början av matchen, men orkade inte fullfölja. DN(A) 27/11 1927, s. 20. Vid överstörtning står man t. ex. på motståndarens vänstra sida, lägger vänster arm på hans nacke och den högra under magen. Med högra armen lyfter man upp benen och störtar honom över huvudet på rygg. NFSportlex. 1: 1145 (1938). —
(II 1) -STÖT. särsk. spelt. biljardstöt (jfr stöt I 3 b) som träffar bollen över dess mittpunkt; motsatt: understöt. Wilson Spelb. 67 (1888). —
(II 2) -STÖVEL. (numera bl. tillf.) ytterstövel; jfr -sko 2. Förleden Fredag .. bortstals .. et par Öfwer-stöflor fodrade med Boy. DA 11/2 1793, s. 3. —
(II 2 a) -SUDDA, -ning. sudda över (se sudda över 2) l. ut (ngt); äv. bildl.; förr äv.: smutsa ner (jfr -sudla o. sudda över 1). GbgNyh. 27/7 1765, s. 2. Mindre anständiga teckningar och ord hade äfven varit anbringade på några ställen, men dem måste jag .. erkänna att han efter hastigt betraktande noga sökt öfversudda. Cederborgh OT 3: 25 (1814). Framförallt borde kolonner omfattningar och bågar frigöras från öfversuddning. Brunius GotlK 3: 90 (1866). Den frimodiga stämningen får inte skapas genom något öppet eller förstucket översuddande av den begångna förseelsens allvarliga natur. PedT 1942, s. 27. —
(II 2 a) -SUDLA. (†) söla ner ((helheten av) ngt) (med ngt) (jfr sudla 1 o. -sudda, -söla); äv. bildl., äv. ungefär liktydigt med: översudda. Det onda måste öfwersudlas, at det intet stöter för mycket. Lagerbring 1Hist. 4: 458 (1783). Liket och knappt mindre mördaren voro öfversudlade af blod och hjernmassa. GbgP 3/12 1890, s. 3. —
(II 3 c slutet α') -SUMLA. (†) = sumla över 1. Om .. miszgierningen öfwersumblad, och igenom fingren sedt warder; så är säkert, at Gudh intet seer igenom fingren ther medh. Isogæus Segersk. 70 (c. 1700). 2RARP 17: 74 (1747). —
(II (2,) 3 d β) -SVALL. [jfr -svalla] översvämning (jfr svall 2); äv. (o. numera nästan bl., mera tillf.) bildl., ungefär liktydigt med: överflöd l. övermått (av ngt, särsk. känsla o. d.) (jfr svall 5 (a)). Nilen, som gör .. (landet) fett och fruktbärande genom sitt öfversvall. Eneman Resa 1: 203 (1712). Det öfversvall af lycka Bengt kände vid att ändtligen få ge fritt lopp åt de känslor han .. kufvat. Roos OsynlVäg. 62 (1903). —
-SVALLA, -ning.
1) (i fackspr.) till II 2 a(, 3 c slutet β'), om sår(yta) på (barken av) träd: (gm ansvällning) växa ihop (o. därigm läka); i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare; jfr -svälla 1, -valla, v.2, o. svalla över I 3. Qwisten, som i ablateringen måste wända sig utåt och eij hint öfwerswalla eller öfwerwäxsa och betäckas mot den inträngande hettan el. kiölden. GBonde hos Trolle-Bonde Hesselby 156 (1756). Det är därför (björk)stammarna, efter översvallningen av insektsangreppet, påminner om bambu. HallandsP 8/4 2021, s. 14.
2) (numera bl. ngn gg) till II (2 a,) 3 d β, om vattendrag l. vattensamling o. d.: svämma över (jfr -svämma 1 a o. svalla över I 1); äv. om is (jfr svalla 6); äv. tr., med avs. på landområde o. d. (jfr -svämma 1 b o. svalla över II). Snart Wattnet stilla syns: snart thäd ock öfwer-swallar / Skoog, Åker, Äng och Mark, skön’ Huus och lustig’ hallar. Columbus (SVS) 1: 17 (1674). Såsom åhr 1529 Watnet i Österrijke och Tyskland här och thär öfwerswallade. Isogæus Segersk. 1009 (c. 1700). (Backen) var öfversvallad af is. FörhLäkS 1864, s. 197. Där har man nog av översvallning. Hus och lador dränks i vatten. HudiksvT 1/8 1950, s. 4.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2; särsk. i fråga om (uttryck för) känsla l. sinnestillstånd l. omdöme o. d., dels intr.: svalla över (se svalla över I 2; jfr -svämma 2 a) (särsk. i uttr. översvalla av ngt, (till övermått) överflöda av ngt), dels tr. (jfr -svämma 2 b o. svalla över II) (särsk. med avs. på person: överväldiga, förr äv. närmande sig bet.: drabba); särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pr. i adjektivisk anv. (se slutet). Emedan .. (människorna) Gudz förmaningar och barmhertigheet aldeles förachtade och förkastade, så låter Gudh sin rättfärdigheet them öfwerswalla och öfwergå. Sylvius Mornay 544 (1674). Nådenes haf wår jord öfwerswallar, / Likt ena flod. Rutström SionNSång. 39 (1778). Han .. öfversvallade nu af vänskap för det unga brudparet. Palmblad Nov. 4: 103 (1851). Den njutning som nu öfversvallade mitt hela väsen. Bäckström Sång. 102 (1876). Tidningarnas spalter öfversvalla af beröm. GHT 1898, nr 5 A, s. 3. särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., i fråga om att ngn l. ngt kännetecknas av mycket (l. alltför) stor intensitet l. ymnighet l. riklighet o. d., ofta liktydigt med: överflödande l. överväldigande; särsk. om dels (positiv l. välvillig) känsla l. sinnesrörelse, äv.: sprudlande, dels (positivt osv.) omdöme o. d.; om person äv.: mycket (l. alltför) hjärtlig l. välvillig; jfr -brusa, -jäsa 2, -strömma 1 slutet β, -svälla 2, -svämma 2 a slutet o. överdådig 3 b, överflödig 1 b. Översvallande glädje, tacksamhet, beröm. Boken fick lite väl översvallande recensioner. Som han i sin öfwerswallande känsla tror och yttrar sig. SP 16/1 1796, s. 1. Du bedrar dig, – hviskade hon obetänksamt i sin öfversvallande sorg. Fädernesl. 30/5 1863, s. 4. En annan lärjunge, den berömde statsmannen Skytte, är ännu mera öfversvallande i sina loford. Schück SvLitH 522 (1890). Nicander var en svärmande romantiker, torde någon säga efter att hafva tagit del af dessa öfversvallande känsloutbrott. 3SAH 7: 160 (1892). Samma översvallande händelserikedom. 3SAH 50: 75 (1940). Lillemor rynkar lite på näsan, han tycks henne plötsligt så översvallande. Jörgensdotter BergDöttrar 368 (2009). särsk. ss. adv.; äv. närmande sig l. övergående i förstärkande anv. Den glädje .. hwarmed alla .. helsade rörelsens öppnande på Sundswalls-jernwägen war lika öfwerswallande liflig som allmän. JmtT 1875, nr 1, s. 3. Mamma var översvallande hjärtlig mot Birgit. Heerberger NVard. 319 (1936). En litteratur så översvallande rik, att det ju inte var möjligt .. att .. skaffa sej en orientering om vad som fanns. Wigforss Minn. 1: 257 (1950). —
(II (2 a,) 3 d β) -SVIMMA. (†) om vattendrag l. vattensamling o. d.: svämma över (jfr -svämma 1 a); äv. tr., med avs. på landområde o. d. (jfr -svämma 1 b); äv. dels allmännare, om sand o. d., dels bildl. (jfr -svämma 2), särsk. om krigshär o. d. (jfr -svämma 2 b γ); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr svimma, v.3, o. svimma över. KKD 6: 79 (1708). At jag nästan hwar nat drömde om syndafloden och wiste wid mit upwaknande ey annat än at den hade öfwerswimmat hela jorden. Westerberg Lefv. 2 (1734). Jorden, som förut warit af sand öfwerswimmad, (låg) hel swart. Linné Sk. 338 (1751). (Fienden) öfwerswimmade hela Swenska Pommern med sine lätta troupper. UrFinlH 281 (1757). Så at många Sjö-bodar och Gårds-platser nu träffas, der Mälaren fordom öfwer-swimmat. Hülphers SvStäd. 1: 3 (1778). Stora öfversvimningar ha förorsakats (av jordbävningen) och nästan alla hamnar och många fartyg lidit svåra skador. GHT 4/2 1904, s. 3.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content