STÖTA stø3ta2, r. l. f.; best. -an.
(på Gotl.) motsv. STÖTA, v. I 1, II 1, i pärk (se d. o. 3): på fyra pärklängders avstånd från främre sidan av pärken (se PÄRK 2) i marken nedslagen pinne l. utlagd sten varifrån bollen slås o. som markerar en linje vilken begränsar det område som innepartiet skall försvara vid spelets början (o. senare); jfr STÖT-GRÄNS. LfF 1877, s. 102. Ungefär 10—14 steg framför pärken går utelagets gräns vid spelets början, och i denna rakt framför pärken befinner sig stötan, varifrån bollen skall slås av utemännen i tur och ordning. NordKult. 24: 45 (1933).
