SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PÄRK pær4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(park 17451893. pärk 1877 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) pärk; jfr d. perk, om fält (på stolpe l. planka) mot vilket mynt kastas i ett visst spel (”klinkspelet”); av mlt. perk, inhägnad, kampplats, l. holl. perk, inhägnad (jfr t. pferch, inhägnad, kreatursfålla); sidoform till PARK, sbst.2]
1) [jfr sv. dial. (Gotl.) pärk, liten utstakad ruta av skog] liten, för försäljning utstakad ruta av en skog; i ssgn PÄRK-VIS.
2) i spelet pärk (se 3): av stänger l. linor o. d. avgränsad rektangulär fyrkant, i vilken bollen vid utspel skall slås in. Ibland .. (deltagarna i pärkspelet) utses den skickligaste på vardera sidan till Pärk-karl, d. v. s. en, som skall stå i pärk eller vid Pärkens bakre del, för att med hand eller fot slå ut bollen. SvLekar(GAAkad.) 1: 13 (1847). NFSportlex. (1943).
3) ett (i sht förr) företrädesvis på Gotland förekommande bollspel spelat med en jämförelsevis liten boll (ungefär 1 dm i diameter) utan slagträn av två lag, ett innelag, inom vars område pärken (i bet. 2) befinner sig, o. ett utelag, på så sätt, att utelaget försöker slå bollen i pärken, varvid innelagets pärkkarl har att driva bollen tillbaka, varefter, om detta lyckas, bollen slås fram o. tillbaka mellan lagen efter vissa regler, till dess ngt av slagen misslyckas. Spela, slå pärk. Norman GossLek. 112 (1878). NordKult. 24: 45 (1933). — jfr BAK-, BOCK-, FRAM-, PUTT-PÄRK. — särsk. i utvidgad anv., om pärkliknande spel; i ssgn VÄGG-PÄRK.
4) omgång av spelet pärk (se 3); äv., i uttr. full pärk, om tre dylika omgångar. SvLekförbBok. 1: 73 (1923). Full pärk. NordKult. 24: 47 (1933).
Ssgr (i allm. till 3): PÄRK-BOLL.
1) boll använd i pärkspelet. Balck Idr. 1: 85 (1886).
2) (mera tillf.) = pärk 3. SD(L) 1896, nr 433, s. 2.
(2, 3) -KARL. [sv. dial. (Gotl.) pärkkarl] benämning på den av pärkspelarna som har sin plats i l. vid pärken; anförare för ngt av de i pärkspelet deltagande lagen. SvLekar(GAAkad.) 1: 16 (1847).
-SPEL. SvLekar(GAAkad.) 1: 15 (1847).
-SPELANDE, n. Linné Gothl. 239 (1745).
-SPELANDE, p. adj. —
-SPELARE. Balck Idr. 1: 79 (1886).
(2) -STICKA, r. l. f. (mera tillf.) om den stång l. linje som framtill l. baktill begränsar pärken (fram- resp. baksticka). SAOL (1923). IllSvOrdb. (1955).
(1) -VIS, adv. (bygdemålsfärgat på Gotl.) i fråga om försäljning av skog l. skogsprodukter: i kvantiteter omfattande vad som finns på små, utstakade rutor. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content