SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBALTERNERA sub1alterne4ra l. 01040, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. subalternieren, ä. eng. subaltern; av mlat. subalternare, till subalternus (se SUBALTERN, adj.). — Jfr SUBALTERNATION]
1) (†) vara ”subaltern” (se SUBALTERN, adj. 1). KyrkohÅ 1908, s. 147 (c. 1780). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) (numera föga br.) i fråga om logiska omdömens underordning; dels i p. pr. i adjektivisk anv., om universellt omdöme: som underordnar partikulärt omdöme, dels i p. pf. i adjektivisk anv., om partikulärt omdöme: underordnat (i förhållande till ett universellt omdöme); i p. pf. i pl. äv.: ”subaltern” (se SUBALTERN, adj. 3). Det allmänna omdömet kallas subalternerande .., det inskränkta subalterneradt. Tuderus Kiesewetter Log. 56 (1806; i p. pr. o. p. pf., om omdöme). Subalternerade omdömen: sådana, som hafva samma S(ubjekt), P(redikat), qualitet, men olika quantitet. Ribbing Log. 20 (1879).
Spoiler title
Spoiler content