SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
SUB- sub1- l. (i ssgr med huvudtonen på senare ledens första stavelse) sub-, äv. sub3~ l. sub4~, ssgsled.
Etymologi
[av lat. sub, under, nedanför m. m., (med s-inskott) motsv. sanskr. úpa, hit, vid, på, till, under, gr. ὕπο, ὑπό, under (se HYPO-), fvn. of, över, bort över, för—skull, fvn. o. fsv. of-, förstärkande partikel (sv. dial. uv-, gutn. o-; jfr ÅBÄKE), variantform av den rot som (med -pp) föreligger i UPP. Jfr RESURREKTION, RESUSCITERA, SEKURS, SUBALTERN, adj., SUBDUCERA, SUBJICIERA, SUBJUGERA, SUBJUNKTION, SUBJUNKTIV, adj., SUBLEVERA, SUBLIM, SUBMITTERA, SUBORDINERA, v.1, SUBORNERA, SUBSELLIUM, SUBSIDIE, SUBSISTERA, SUBSKRIBERA, SUBSTANS, SUBSTITUERA, SUBSTRAT, SUBSUMERA, SUBTIL, SUBTRAHERA, SUBURBIKARISK, SUBVENERA, SUBVERTERA, SUCCENTOR, SUMMA, sbst., ÖVER]
ss. förled i ssgr.
1) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) lokalt befinner sig l. placeras (äv. förflyttas) under l. nedanför ngn l. ngt; jfr SUB-AERIAL, -DURAL, -GLACIAL, -KUTAN, -LITORAL, sbst. o. adj., -LUNAR, -MARIN, sbst. o. adj., -MUKÖS, -SERÖS, -SIGNERA, -TERRAN m. fl.
2) i ssgr betecknande att ngn underifrån lyfter upp ngn l. ngt l. understöder ngn l. ngt; äv. betecknande ngt som rör sig underifrån o. d.; jfr SUB-LEVERA.
3) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) lokalt ligger nära intill det som betecknas av efterleden; jfr SUB-URBAN, -URBANSK.
4) [jfr 3] i ssgr betecknande (ngt som tillhör) ett område som (l. att ett område) befinner sig geografiskt sett närmast söder l. norr om ett område som betecknas av efterleden; jfr SUB-ALPIN, -ANTARKTISK, -POLAR, -TROPISK m. fl.
5) i ssgr betecknande ngn som (l. att ngn) i lydnadsavseende l. tjänsteställning o. d. står l. ställs under den som betecknas av efterleden; jfr SUB-DELEGERAD, -REKTOR m. fl.
6) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) utgör en del av det som efterleden betecknar l. att ngn l. ngt delvis är det som efterleden betecknar; jfr SUB-ATOMÄR, -FOSSIL, -NORMAL, sbst., -REGION, -RUTIN, -SEKTION m. fl.
7) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) utgör l. räknas ss. underavdelning av ngt; jfr SUB-GENUS, -KULTUR, -PROJEKT, -SYSTEM.
8) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) har ett tonläge som ligger under (l. utgör den lägre delen av) det som betecknas av efterleden; jfr SUB-DOMINANT, -KONTRA, -MEDIANT m. fl.
9) i ssgr betecknande ngt som (l. att ngt) ligger nära ngt l. nästan l. icke fullt ut är ngt l. så beskaffat som utsäges av efterleden; jfr SUB-AKUT, -ARID, -FEBRIL, -KONTRÄR, -LUXATION, -NORMAL, adj., -SOLID, -STABIL m. fl.
10) i ssgr betecknande att ngt är mindre l. har mindre innehåll av ngt än det som efterleden utsäger; jfr SUB-MIKROSKOPISK, -OXID.
11) i ssg betecknande att ngn insättes ss. ersättare i annans ställe; jfr SUB-ROGATION.
12) i ssgr betecknande ngn som (l. att ngn) gör ngt i andra hand; jfr SUB-ARRENDATOR, -LOKATION, -MINISTRERA.
13) i ssgr temporalt, betecknande att ngt infaller efter den period som betecknas av efterleden; jfr SUB-ARKTISK 2, -ATLANTISK, -BOREAL.
Ssgr (i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. l. fr.): (1) SUB-AERIAL1004, adj. [jfr eng. subaerial, fr. subaerien; senare leden är avledn. av lat. aër, gr. ἀήρ, båda: luft. — Jfr -aeril] (numera föga br.) subaeril. Ymer 1916, s. 336. Denna växling mellan subaeriala och glaciala processer ledde .. till icke obetydliga resultat. Därs. 1942, 3—4: 22.
(1) -AERIL104, adj. [sannol. förenkling av -aerial] geol. som hänför sig till l. äger rum vid jordytan (där jordytan möter luftlagret); jfr -aerial, -aerisk. Den forna subakvatiska deltaytan (i Enare träsk) blef då (dvs. vid landhöjningen) också subaerilt omlagrad. Fennia 36: 309 (1915). SvGeogrÅb. 1984, s. 170.
(1) -AERISK040, adj. [jfr t. subaerisch, senare leden är avledn. av lat. aër, gr. ἀήρ, båda: luft (jfr aero)] (numera föga br.) subaeril. SvGeogrÅb. 1934, s. 39.
(9) -AKUT104 l. 3~02, äv. 4~04. med. om (form av) sjukdom(stillstånd) l. sjukdomsförlopp o. d.: som befinner sig emellan akut o. kronisk; icke fullt akut; måttlig, måttligt hetsig l. häftig o. d.; jfr -kronisk. Ett subacut inflammatoriskt tillstånd. TLäk. 1833, s. 54. Ljungdahl ÄmnSj. 227 (1930; om sjukdomsförlopp). Reaktionen på tortyr uppdelas i tre faser; akut stress, subakut stress och kronisk stress. DN 22⁄10 1974, s. 4.
(1) -AKVATISK1040, adj. (-akva- 1915 osv. -aqva- (-aqua-) 1869—1927) [jfr t. subaquatisch, eng. subaqvatic; senare leden av lat. aquaticus, som hör till vattnet, till aqua, vatten, etymologiskt identiskt med å, vattendrag] (i fackspr.) som befinner sig under vattnet (på havsbotten o. d.); motsatt: supraakvatisk. Nyström Telegr. 95 (1869; om telegrafledning).
(4) -ALPIN104. (i fackspr.) som tillhör (l. utgör) övergångsområdet mellan högfjällsområdet (den alpina regionen) o. skogsregionen; jfr -alpinsk, -alpisk. Den subalpina regionen. VetAH 1814, s. 65. Den subalpina florans jätteväxter. Vesterlund Lappm. 63 (1903). Fjällbjörkskogen eller det subalpina bältet. Ymer 1942, 3—4: 169.
(4) -ALPINSK104, adj. (numera föga br.) subalpin. En nordeuropeisk subalpinsk växt. Wikström ÅrsbVetA 1831, s. 22. Subalpinska eller björkregionen. BotN 1841, s. 61. Ekbohrn (1904).
(4) -ALPISK. (†) subalpin. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 210.
Spoiler title
Spoiler content