SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBB sub4, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. subb, smuts, hopblandad mat, söl, tröghet; motsv. nor. subb, tung o. släpande gång, smutsigt arbete, smått avfall; vbalsbst. till SUBBA, v. — Jfr SUBBERT]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat o. vard.) avfall, skräp; äv. bildl., i fråga om ngt skrivet: kladd; äv.: söl, sölande, långsamhet; äv. i uttr. hela subbet, hela surven, alltsammans. Tegnér Brev 5: 118 (1828; om sölande). Wennerberg Bref 1: 214 (1849; om ngt skrivet). I brödfaten samlade sig genom skeppsskorpornas söndersmulning en ej ringa mängd fint affall, af oss kalladt ”subb”. Antarctic 2: 281 (1904). F-n anamma, ska vi inte vända upp och ned på hela dj-la subbet! Johansson RödaHuv. 2—3: 194 (1917).
Spoiler title
Spoiler content