SUBBERT sub4ert, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till SUBB medelst den ur sådana ord som DAGGERT, ROBBERT utlösta ändelsen -ert]
(vard.) i sg. best., i uttr. hela subberten, hela surven, hela högen; rubb o. stubb. Ni delade väl rofvet med baronen, kan man tänka, och har nu ensam fått klä’ skott för hela ”subberten”. MCramær (1846) hos Schöldström Skämt. 130. De badade igår, hela subberten. Väring RangKatt. 58 (1924). Vi kan avskriva hela subberten, tycker jag. Gustaf-Janson LastHäxa 79 (1969).
