SUBJEKTIVITET sub1jektivite4t l. 01-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. subjectivität, eng. subjectivity, fr. subjectivité; avledn. av SUBJEKTIV]
om egenskapen l. förhållandet att vara subjektiv.
2) filos. motsv. SUBJEKTIV 2; jfr SUBJEKTIVISM 1; i olika filosofiska system uppfattat l. avgränsat på olika sätt. PoetK 1818, s. XXXVI. Subjectiviteten är .. icke det blott subjectiva och tillfälliga, utan utgör den fria villjans innersta rot samt det yttersta villkoret för det rättas förverkligande. Snellman ElCurs 3: 44 (1840). Etervibrationerna blifva till värme, till färg, luftvågorna till ton först i vår förnimmelse (sensationens subjektivitet). Larsson Psyk. 8 (1896). Marc-Wogau FilDiskuss. 42 (1955).
3) motsv. SUBJEKTIV 3; jfr SUBJEKTIVISM 2. Hammarsköld SvVitt. 2: VII (1819). (Med Michelangelo) begynner .. den moderna konstens, subjektivitetens herravälde. Upmark Lübke 585 (1872). Begreppet ”indirekt patentintrång” .. syntes öppna vägen för ur rättssäkerhetens synpunkt vådlig subjektivitet och godtycklighet vid bedömande av intrångsfrågor. 1NJA 1947, s. 697. Det (är) svårt eller omöjligt att undvika ett visst mått av subjektivitet vid (betydelse)analysen. Regnéll Sem. 133 (1958). KvinnLittH 1: 362 (1981).
