[liksom ä. t. o. eng. submiss, fr. soumis av lat. submissus, p. pf. av submittere, underkasta (se SUBMITTERA)]
(†) undergiven, underdånig, ödmjuk. Kongl. Rådens underdåniga bref .. åhr 1682 till Hans HögSalige Kongl. Maij:t med mycket submisse termer skrefne. HSH 28: 303 (1697). Jagh .. ringa och submiss tiänare. VDAkt. 1704, nr 205. Gemene man här (i Älvdalen, Dalarna) tyckes hafva ett sällsamt humeur, vara tystlåtigt och submist; men derjemte nog suspicieuxt och capricieuxt. Linné Ungd. 2: 274 (1734). Ekbohrn(1904). —
