SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
SUBSISTENS sub1sistän4s, äv., i ssgr, 103~, r. l. f. l. m. (Nordforss (1805) osv.) ((†) n. 3Saml. 7: 66 (1670), KKD 3: 125 (1708)); best. -en.
Ordformer
(-sistance (-ci-) 1657—1786. -sistans 1801—1848. -sistence 1657. -sistencen, sg. best. 1704—1850. -sistens 1668 osv. -sistentz 1674—1677)
Etymologi
[jfr t. subsistenz, eng. o. fr. subsistence; av senlat. subsistentia, substans, till subsistens, p. pr. av subsistere, stå stilla m. m. (se SUBSISTERA)]
1) (†) motsv. SUBSISTERA 1: bestående fortvaro, existens, bestånd. Sylvius Mornay 26 (1674). De nödvändiga lagarna för den fria subsistencen af det menskliga varat uti dess frihet och sjelfbestämning. Biberg 1: 145 (c. 1820). Dalin (1854).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) motsv. SUBSISTERA 3, om sammanfattningen av de materiella förnödenheter som en person l. armé o. d. behöver för att fylla sina (elementära) behov, livsuppehälle, uppehälle, bärgning (särsk. med tanke på livsmedel); äv. om pengar l. förnödenheter som ngn erhåller för sitt uppehälle, underhåll; medel (se MEDEL, sbst. 13) för uppehället, medel (se MEDEL, sbst. 14). HSH 3: 127 (1657). (Lucidor har) bekiändt widh Kiämbenärs rätten, det han intet annat subsistance då hade till sitt underhåld, än igenom sine poetiske skriffter. 3Saml. 7: 66 (1670). All den subsistance, som [wi] under hela .. marchen hafwa skulle, måste wi sielfwe utur jorden upgräfwa, så som råg, korn, hafra etc., ock det sedan mala. KKD 2: 50 (1708). Redan de ociviliserade folkens eländiga och nog djurlika lefnad förutsätter den ömsesidiga medverkan, förutan hvilken icke engång det tarfliga och nödtorftiga af deras subsistens hade åstadkommits. Bolin Statsl. 1: 378 (1870). Auerbach (1913). — särsk. (†) i utvidgad anv.
a) liktydigt med: tillgångar, resurser. Emedan sakerne på een och annan ohrt är råkat uthi sådant tillstånd, att man inthet tryggare kan hafwa att sättia sin lijt på än Gud, een rättmätig sak och sin ägen subsistence och kraft. RARP 6: 49 (1657).
b) i uttr. subsistens av sig själv, förmåga att försörja sig själv. Stiernman Com. 3: 710 (1668).
Ssgr (i allm. till 2 o. i denna anv. numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): SUBSISTENS-BY. (†) by som i krigshärjat land svarar för underhållet till ett regemente. KKD 10: 52 (1707).
-EKONOMI. (i fackspr.) ekonomi som blott syftar till att täcka de egna (mera elementära) behoven medelst egen produktion. SvGeogrÅb. 1969, s. 7. HT 1980, s. 383.
(1) -FORM. (†) underliggande l. grundläggande form (se d. o. 3). (Traditionen) är det stora urkontraktets subsistensform och fordrar en obetingad underkastelse. Bolin Statsl. 2: 243 (1871).
-HUSHÅLLNING~020. (i fackspr.) jfr hushållning 2 o. -ekonomi. SvGeogrÅb. 1975, s. 165.
-KVARTER. (†) kvarter (se d. o. 14) som äv. står för förplägnadsmedel (livsmedel). KKD 10: 77 (1707). Byn Sucki, som war wåra subsistance qvarter under wårt stillastående wid Buddizin. Därs. 1: 244 (1709). Därs. 122 (c. 1710).
-LISTA. lista (se lista, sbst.2) över subsistensmedel o. deras fördelning. KKD 10: 77 (1707).
-MEDEL. medel (se medel, sbst. 13, 14) för livsuppehälle(t). En stat .., der befolkningens antal i förhållande till subsistensmedlen icke ännu hunnit någon betydlig höjd. Snellman Stat. 419 (1842). HT 1981, s. 465 (om ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content