SUBSTITUENT substit1uän4t, om person m.//ig., om sak r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. substituent, fr. substituant; ytterst till lat. p. pr.-stammen substituens (gen. sg. -entis) av lat. substituere (se SUBSTITUERA)]
(i fackspr.) ersättare. Ersättas 2 väteatomer i naftalin genom andra atomer eller atomgrupper, bildas, om substituenterna äro lika, 10 olika biderivat, t. ex. 10 diklornaftaliner. 2NF 19: 376 (1913). Kallenberg CivPr. 1: 674 (1922; om person). Variationerna i steroidernas struktur hänför sig till antalet substituenter i steroidkärnan. SvD(A) 16⁄10 1964, s. 21.
