publicerad: 1997
SUBSTITUT sub1stitɯ4t, om person m.//ig. l. n.; om sak n.; best. -en resp. -et; pl. = (Hoffmann NutidMagi 1: 8 (1882) osv.), äv. (numera mindre br.) -er (OxBr. 10: 319 (1631), Östergren (1950; angivet inom parentes)). Anm. Stundom (numera bl. i skildring av ä. förh.) används den lat. formen substitutus (ss. obj. -um) i bet. 1. Förordhna een Substitutum vthi dens andres stadh. Lagförsl. 566 (1604). Fornv. 1919, s. 36 (om förh. c. 1490).
Etymologi
[jfr t. substitut, eng. substitute; fr. substitut; substantivering av lat. substitutus, p. pf. till substituere (se SUBSTITUERA)]
(i sht i fackspr.)
1) om person som ersätter (se ERSÄTTA 9) en annan i hans funktion l. tjänst, ersättare, ställföreträdare, vikarie. Thet måtte vttwälias en annan substitut, som vthi hans nampn och på hans wägna regera skall. LPetri Spörszm. 25 (1602; avskrift av ä. öv.). Emädan Sal. Ringius inthz siälf förmotte sitt Embete förestå, uthan moste hafua en Substitut. VDAkt. 1662, nr 191. Jag (provinsialläkaren) har för att hindra denna mesyr (tillsättandet av en stadsläkare), antagit en substitut uppe i länet eller Westervijks stad. Hjelt Medicinalv. 2: 137 (i handl. fr. 1762). En daglig tidning lemnar ej ferier, och derföre .. skulle jag så gerna vilja skaffa mig en substitut i regentskapets båda delar, den politiska ledningen och den ekonomiska förvaltningen. UrKorrCronholm 143 (1870). SvD 17⁄8 1974, s. 25. — jfr KLOCKAR-SUBSTITUT. — särsk. (förr) om en av en skola l. klockarpräst anställd ställföreträdare som skötte (en del av) klockaresysslorna, sjungare (se d. o. 1 a). KyrkohÅ 1908, s. 228 (i handl. fr. c. 1780). Klockarebohlens egor skulle från prestgårdarnes jordar afskiljas och under städja upplåtas åt substituterne. Rietz SkolvH 451 (1848). Skolorna, hvilka vanligen ombesörjde klockaretjenstens uppehållande genom af dem särskildt aflönade substituter. BtRiksdP 1898, Saml. 1. I. 3: nr 53, s. 5.
2) om ngt sakligt som ersätter (se ERSÄTTA 9) ngt annat, ersättning; ersättningsmedel. At .. (mangan-epidoten) håller manganoxidsilicat såsom isomorphiskt substitut för lerjordssilicatet. Berzelius Brev 11: 227 (1840). (I en betraktelse över Sveriges sjöförsvar) yttras äfven, att engelsmän anse linieskeppens barkasser .. vara ”ett godt substitut för den roende flottan”. KrigVAT 1846, s. 208. Cykeln (är) för många ett substitut för bekvämare fortskaffningsmedel. SvD(B) 1944, nr 250, s. 16. Denna tomma glädjelösa lustighet som så ofta blir de utslagnas substitut för verklig glädje. SvD 30⁄12 1976, s. 10.
Ssg: (1) SUBSTITUT-ARVINGE. (numera föga br.) arvinge (se d. o. 2) som ärver om närmaste arvinge icke är arvsberättigad l. avstår o. d. Winroth ArfvAnsv. 71 (1879).
Spoiler title
Spoiler content