SUBTILITET subtil1ite4t l. 1004, r. l. f. (Baazius Upp. 69 a(1629) osv.) ((†) n. Heinrich(1814)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(-té 1735. -tet (-teet) 1586 osv.)
Etymologi
[jfr t. subtilität, fr. subtilité (av ffr. soutilité, varav eng. subtility); ytterst av lat. subtilitas (gen. -ātis), avledn. av subtilis (se SUBTIL)]
egenskapen att vara subtil; äv. konkretare, om ngt subtilt.
1) (†) motsv. SUBTIL 4:finhet (se d. o. II 1). Delarne hwarutaf alla naturliga kroppar bestå, äro otalige monga, och af obegripelig subtilité. Triewald Förel. 1: 1 (1735). Subtilitet, (dvs.) finhet, tunnhet. Ekbohrn(1904).
2) motsv. SUBTIL 7;särsk. konkretare, om ord l. yttrande l. tanke o. d. som kännetecknas av fina distinktioner (o. kräver skarpsinne l. känslighet för att förstås); ofta med tanke på att vad som sägs l. tänks osv. är utstuderat l. sofistikerat l. utslag av hårklyveri l. spetsfundighet o. d. (jfr 3). Somblige haffua förstånd på the förnemligeste stycker, punckter och articklar i tronne, men andre subtiliteter och hemligheter ähre them fördåldhe. SynodA 2: 50 (1586). Wår swaghet, at wij icke medh några subtiliteter kunna komma til retta (vid en teologisk examen). Carlquist Herdam. II. 5: 384(i handl. fr. 1681). Scholastiska Philosophien blef .. rikare och fintligare på spitsfundiga Distinctioner och Subtiliteter till kyrkans tjenst. Broocman TyUnd. 1: 27 (1807). De fina distinktioner Palmlöf .. gjorde emellan det riktiga och det paradoxala övertygade mig om subtiliteten i hans begåvning. Böök i 3SAH LXVIII. 2: 104(1959).
3) (†) motsv. SUBTIL 7 c β: (spetsfundigt) skarpsinne, (spetsfundig) skarpsinnighet; äv. konkretare: fin list, fint knep. Alt hwadh mennisklig subtiliteet och spisfundigheet företager, thet weeth inthet, thet doger inthet. OMartini Bew. A 3 b(1604). Deslijkest och wår goda Jurist, / .. Kommer fram medh sin Subtiliteet, / Ta den skam som ther aff itt ordh weet. Brasck FörlSon. F 3 a(1645). Subtilitet (dvs.) .. fin list, fint knep. Dalin(1871).
