SUBTRAHERA sub1trahe4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera bl. tillf.) dra undan (ngt); dra bort (ngt l. ngn från ngt); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; i vissa språkprov svårt att skilja från bildl. anv. av 2. Men hvar regeringzrådhet aldeles ville subtrahere deres handh, så moste H. N:de (osv.). AOxenstierna 5: 630 (1630; i bild). Om .. från Reuterholm subtraherats Förmyndare Regentens gunst och från Ugglas Gustaf Adolphs, så skulle samtiden knapt blifvit dem varse. Crusenstolpe 1720 89 (1837). Även om jag subtraherar från bilden allt som patologisk ilska och nästan oinskränkt dumhet tillskrivit honom (osv.). Laurin Minn. 4: 532 (1932).
2) mat. dra (ett tal) från (ett annat), särsk. i uttr. subtrahera ngt från ngt, förr äv. subtrahera ngt ngt; äv. med avs. på subtrahend: dra ifrån; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 1); förr äv. i uttr. subtrahera tal sin emellan, utföra subtraktion, subtrahera. AJGothus ThesArithm. 21 (1621). Att I vore tillsinnes aff samme subsidio leffverera Conrad Falkenberg 50,000 rijksdaler och dem subtrahere 2,000 rijksdaler. AOxenstierna 8: 73 (1633). Schroderus Comenius 756 (1639: sijn emellan). Tå kom .. (spionen) sielf i debet, så at man subtraherade hufwutet ifrån honom. Spegel Dagb. 128 (1680). At när den Ciphran, som subtraheras, är större än den öfre Ciphran, hwar ifrån hon skall dragas, så länar man 1 af den nästa Ciphran. Rålamb 1: 3 (1690). Om vi subtraherade de hätska ord, som fallit från vår sida, ifrån dem som fallit på norsk, så (osv.). GHT 1895, nr 221, s. 1. Subtrahera ett tal från ett annat. SvHandordb. (1966).
Ssgr (till 2; numera bl. tillf.): SUBTRAHERINGS-SÄTT. sätt att subtrahera. Palmquist Räkn. 26 (1750). —
