SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
SUBVERSIV sub4versi1v l. 104, adj.
Ordformer
(förr äv. -if)
Etymologi
[jfr t. subversiv, eng. subversive, fr. subversif; till p. pf.-stammen i subvertere (se SUBVERTERA)]
omstörtande (se OMSTÖRTA II 2 d); i sht: (dolskt) samhällsomstörtande; äv. substantiverat. Pfeiffer (1837). Så fort det blir frågan om raisonnement öfver något af de politiska eller eljest vitala ämnena, öfvergår du genast till hetta, när du hör minsta ord, som du märker vara subversivt för din öfvertygelse. Almqvist Brev 198 (1844). När de subversive, sådana som en D. Strauss, en Bruno Bauer, en Feuerbach afkastat förklädnaden. SvBL 1: 75 (1858). I en protestnot påstår Sovjet att Sverige bedrivit subversiv (omstörtande) verksamhet mot Sovjetunionen. GbgP 1957, nr 64, s. 1. Delblanc Prästk. 11 (1963; i pl., om idéer). DN(A) 28⁄5 1965, s. 2 (om person).
Avledn.: SUBVERSIVITET10104 l. 01004, r. egenskapen att vara subversiv. GbgP 16⁄10 1981, s. 36.
Spoiler title
Spoiler content