SUCKURSAL, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. sukkursale, eng. succursal, fr. succursale, eg.: annexkyrka, utlöst ur église succursale; av ett icke anträffat lat. succursalis, som bistår l. understödjer, avledn. av succursus, hjälp, bistånd (se SUCKURS)]
(†) i fråga om affärs- l. bankväsen: annex (se d. o. 3) l. filial (se d. o. II). I Skotland inrättades den första sedelbanken mot slutet på 1600-talet .. vidare öppnade de en mängd afdelningskontor eller succursaler. Bergstedt Clément PolEkon. 248 (1868). Sukkursal, (dvs.) affär, gren eller filialaffär. Jungberg (1873). Ekbohrn (1904).
