SUCUP, r. l. f.; anträffat bl. i sg. obest. o. i pl. -er.
Ordformer
(succup 1745. sucoup 1745. sucup 1725—1754)
Etymologi
[av fr. soucoupe, av sous, under (se SUB-), o. coupe, dryckeskärl (se KOPP, sbst.1)]
(†) om ett slags assiett att ställa ett dryckeskärl på vid servering; jfr KAFFE-FAT,TE-FAT.HovförtärSthm 1725, s. 1558. Posslinet war hiertans wackert och kom wäl fram, bara en Sucup och tre taszar ha gådt sönder. Dalin Arg. 2: 82(1734, 1754). Succup med ett ritat Christal glas och Succulade kopp af Porcellain med låck och fötter af Silfwer. KlädkamRSthm 1745, s. 204.
