SUFFLÖR suflœ4r, m.//(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(soufflör (-fl-, -eur) 1778—1871. sufflör (-eur) 1801 osv.)
Etymologi
[jfr t. souffleur; av fr. souffleur, avledn. av souffler, blåsa (se SUFFLERA)]
teat. person som sufflerar; i sht vid scen på teater o. d.: (anställd) yrkesman med uppgift att sufflera skådespelare. Palmstedt Res. 36 (1778). Ståhl, som .. nu är engagerad vid Operan såsom souffleur. HH XXXII. 2: 255 (1784). (Strindberg) misslyckades (som skådespelare) och vid höstterminens slut fick han göra sin sorti som sufflör på elevuppvisningen. Lamm i 3SAH 50: 47 (1940). Sufflören eller sufflösen har oftast skådespelarutbildning och är i regel engagerad både som sufflör och skådespelare. SvYrkeslex. nr 890 a, s. 8 (1957). — jfr TEATER-SUFFLÖR. — särsk.
a) teat. i uttr. ta sufflör, om skådespelare: gm (omärkligt) tecken markera att han behöver sufflering. Hvarje skådespelare har .. sitt eget sätt att taga sufflör. Hedberg 4År 389 (1857). Siwertz Pagoden 76 (1954).
b) motsv. SUFFLERA 2 slutet, i allmännare l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. liktydigt med: (i det fördolda verkande) inspiratör l. anstiftare l. rådgivare, ”grå eminens”. Frey 1845, s. 390. ”Vi komma icke att gå till Canossa”, hade gamle kejsaren förklarat, och Bismarck, järnkansleren, stod bakom som sufflör. Lagergren Minn. 7: 26 (1928). HT 1932, s. 191.
Ssgr (teat.): A: SUFFLÖR-EXEMPLAR. (sufflör- 1935 osv. sufflörs- 1916 osv.) vid teater o. d.: sufflörs exemplar av manuskript till skådespel o. d. Schück Shaksp. 1: 250 (1916). —
B: SUFFLÖRS-EXEMPLAR, -LUCKA, se A.
