SUGGESTIV sug1ästi4v l. -ge- l. (i sht förr) sug1jä- l. sug1je-, l. 401 l. 302, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -if)
Etymologi
[av t. suggestiv l. nylat. suggestivus; jfr äv. eng. suggestive, fr. suggestif; till (stammen i) SUGGESTION]
som verkar ss. l. utövar suggestion, suggererande; starkt påverkande; äv. allmännare, särsk.: fantasieggande l. tankeväckande l. uttrycksfull o. d. WoJ(1891). ASScF XIX. 17: 12(1893; om terapi). Stagnelius’ dikt är framför allt suggestiv: en enda anslagen ton får klinga ut extatiskt och trånande. Böök SvStud. 58(1913). Branting (underskattade) för visso den suggestiva kraft, som låg i själva storstrejkshandlingen. Höglund Branting 1: 347 (1928). Slagord har ofta en suggestiv verkan. IllSvOrdb.(1955). Visst var hon Venus, hennes dräkt var så suggestiv att det inte skulle ha förvånat mig om en flygfisk plötsligt seglat ur hennes ärm eller en krabba dunsat i mattan från mantelns veck. Jersild 50Fräls. 56(1984). — jfr VERBAL-SUGGESTIV.— särsk. (i fackspr.) om fråga: som indirekt innehåller svaret, ledande fråga. Biberg 3: 506(c. 1823). 2NF 27: 673(1918).
Ssgr: (slutet) SUGGESTIV-FRÅGA. (i fackspr.) fråga som indirekt innehåller svaret, suggestiv fråga, ledande fråga. Suggestiv-frågor, kallas sådana frågor, som vid laglig undersökning ställas till den tilltalade och i hvilka svaret indirect redan finnes gifvet. Gynther ConvHlex.(1848). Enl(igt) nya rättegångsbalken .. få suggestivfrågor ej ställas vid vittnesförhör, om ej särskilda skäl föreligga. 2SvUppslB(1953). —
-VERKAN. På en fullsatt teater el. vid ett massmöte .. uppför sig en mängd personer på samma sätt och suggestivverkan av de enskilda ackumuleras. PsykPedUppslB 1772(1945).
Avledn.: SUGGESTIVITET10104, r. [jfr t. suggestivität, eng. suggestivity, fr. suggestivité] om egenskapen l. förhållandet att vara suggestiv. Jungmarker OAndersson 192(1946). Med vilken målmedvetenhet och konstfullhet han komponerade sina verser med tanke på deras klangliga suggestivitet har nyligen Carl Ivar Ståhle påvisat i en märklig studie som ställer Stiernhielms prosodiska kompositionsteknik i en helt ny dager. ABeijer (1955) hos Stiernhielm o. Columbus (SVS) 122.
