SUGGILLATION l. SUGILLATION sug1ilaʃω4n l. 01-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sug- 1833 osv. sugg- 1926 osv.)
Etymologi
[jfr d. suggillation, t. sugillation, eng. sug(g)illation; av lat. sugillatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till sugillare (se SUGGILLERA)]
med. av stöt l. slag framkallad mindre blödning under huden, hudblödning, blåmärke; äv. bildl., om förolämpning. TLäk. 1833, s. 32.Dalin(1871; äv. bildl). På conjunctiva bulbi träffas ofta smärre avskrapningar och sugillationer, båda i och för sig utan betydelse. Löwegren Oftalm. 671(1923). Lindskog o. Zetterberg(1981).
