SULA sɯ3la2, sbst.2, förr äv. SÅLA, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(sola 1746—1847. sula c. 1817 osv. såla 1807—1955)
Etymologi
[sv. dial. såle; av t. sohle l. eng. sole, sannol. av fr. sole (ffr. sole) l. port. solha l. sp. suela, alla (via ett icke belagt vulgärlat. sola) av lat. solea, underlag, sandal, sula (se SULA, sbst.4)]
om flatfisk, särsk. om fisken Solea solea Lin., vanlig sjötunga. (Lat.) Pleuronectes .. (Sv.) Tunga, Sola. Linné Fauna nr 299 (1746). Cederström Fiskodl. 263 (1857; om rödtunga). Sula, benämning på (äkta) tunga. SvFiskelex. (1955).
SAOB
