SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUMLA sum3la2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[av sam. sumla]
(om samiska förh.) om renko. DN(A) 19⁄7 1966, s. 5. Tusentals renar rusar runt, runt i gärdet, ständigt motsols av någon outgrundlig instinkt. Klövarna knäpper som stockvedsbrasor, sumlorna grymtar till sina kalvar, samerna hojtar och svingar lassotömmen. Därs. 6⁄9 1986, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content