publicerad: 1998
SUMMA sum3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. summe, mlt., lt. summen, mht., t. summen; ljudhärmande bildning; möjl. är ordet delvis att uppfatta ss. lån. — Jfr SUM, sbst.1, SUM, interj., SUMMER]
(i sht i vitter stil) avge l. frambringa ett surrande l. vibrerande ljud; särsk. (o. vanl. med inbegrepp av förflyttning) om insekt; äv. dels opers., dels med innehållsobj.: summande frambringa (ngt), dels i p. pr. i adjektivisk o. utvidgad anv., om ljud. Bien summade, myggen stimmade. Hansson SlättbH 196 (c. 1885). Gyllene sarfven och silfverne mörten vid bryggan, / Vanda att lyss blott till summande myggan, / Stanna med öppna munnar i stim för att höra. Strindberg OrdSmåk. 112 (1905). Luften är snart full av vingar och av summande ljud — bromsarnas krigstjut. Törnblom Livsöd. 193 (1915). Molnen flögo lätta och ulliga genom rymden, där sommarens första insekter summade sin hymn till lifvet. Segerstråle Tusch 94 (1916). Det summande bruset av bin och humlor i lindblommorna överröstas av ett dån som från ett litet vattenfall. Pan 1926, s. 170. Än gnolade hon med sluten mun, så att det lät, som när vildbina summa över skogsklövern. Spong Kungsb. 154 (1928). Det surrar och summar överallt, fjärilvingarna bildar gungande serpentiner. Rosendahl Fjäril 84 (1945). — särsk.
a) om luft l. lokal o. d.: vara fylld av l. genljuda av surrande ljud. Luften summade av getingar och bin. Blomberg MolnBröd. 235 (1932). I florans lysande kransar på summande försommaräng. Malm Ank. 104 (1941).
b) med person- l. saksubj. (jfr a), ofta liktydigt med: surra l. brumma; om å l. bäck o. d. ungefär liktydigt med: porla. (Elisa) hörde det summande ljudet af den kokande tékitteln. Callerholm Stowe 166 (1852). Fjätån summar lite nedom backslänten utanför fönstret, lilla snälla, obetydliga Fjätån. Aronson Byar 143 (1937). Man sjöng inte. Man bara summade fram melodien. Beijer Riesler 556 (1939). Det knäppte till i hans öra, luren lades på. Minning stod kvar och lyssnade men hörde bara summandet från telefonnätet. Johnson GrKrilon 236 (1941). Det var tyst och mörkt fast det ibland kom en spårvagn summande på gatan utanför. Idun 1948, s. 21. DN 9⁄10 1988, s. 11 (i p. pr., om datorer).
c) bildl. Tröttheten summade i luften, stolar och fötter skrapade mot golvet. Sjöman Lekt. 47 (1948).
Spoiler title
Spoiler content