SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SUNDA sun3da2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sunda; möjl. kontamination av SÄNDA, v., o. SUTTA, v.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kasta l. slänga (ngn l. ngt), sutta (se SUTTA, v.1). Vill du jag ska sunda dig upp i masttoppen, din beckbyxa? Blanche FlStadsg. 19 (1847). Packa dig genast på dörren, eller sundar jag dig strax ut genom fönstret. Därs. 78. Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content