SUPER sɯ4per, oböjl. adj. o. adv.
Etymologi
[liksom dan. o. nor. super, av eng. super; utlöst ur sådana ssgr som SUPER-FIN, -STOR]
(vard.)
1) utomordentligt fin l. bra l. förträfflig, ”jättebra” o. d.; äv. ss. adv. (Man) har .. fått en anläggning där allting är ”super”. SmålP 28⁄12 1972, s. 10. Nottinghams (fotbollsspelare) Francis, Gemmill, Robertson, Birtles, Viv Anderson — bra, men inte super. Expressen 26⁄4 1979, s. 37. Allt har gått super, och jag har lärt mig jättemycket. SDS 2⁄8 1995, s. B7.
2) mycket stor, ”jättestor”. Vi gick in på Boströms supermarket — som redan exteriört verkade alltför super för de 3 500 Haparandaborna — och där var också mycket riktigt ödsligt. Industria 1970, nr 7—8, s. 88.
