SUPPLANTERA, v.; anträffat bl. i inf.
Etymologi
[jfr eng. supplant, ffr. supplanter; av lat. supplantare, sätta krokben, av sub, under (se SUB-) o. planta, fotsula, fotblad, fot (se PLANTA, sbst.2)]
(†) eg.: sätta krokben; anträffat bl. bildl.: (med oärliga medel) undantränga (ngn), slå (ngn) ur brädet, ta ngn annans plats o. d. Om Brors olycka, som var föremål för chirurgien .. begriper jag ej huru .. (läkarna) kunna dissentiera, om det ej var för at supplantera hvarandra. Porthan BrCalonius 240 (1796). Berzelius Brev 11: 190 (1837).
