publicerad: 1998
SUPREMATI sɯp1remati4 l. sup1-, r. l. f.; best. -en, äv. -n.
Ordformer
(förr äv. skrivet -tie)
Etymologi
[liksom d. supremati, t. suprematie, fr. suprématie, av eng. supremacy, till supreme, överst, högst (efter mönster av primacy, överlägsenhet, primat), liksom fr. suprême, dets., av lat. supremus, högst, superlativ till superus, ovan befintlig, till super, över (se SUPER-). — Jfr SUPREMAT, SUPREMATISM]
1) överhöghet; högsta myndighet; ledande ställning; herradöme; jfr SUPREMAT 1. Men hög börd och stor förmögenhet, åtföljde af stora och lysande egenskaper, behöfva ej någon lag för att göra sig gällande, ty intelligensen är boren till suprematie, och massan böjer sig frivilligt för den högre bildningen och den yttre glansen. Nordström Samh. 1: 139 (1839). BraBöckLex. (1980). särsk.
a) om överhöghet som utövas av kyrklig ämbetsman l. kyrkan själv; särsk. i fråga om romersk-katolska förh., om påvens överhöghet över biskoparna o. den katolska kyrkan i sin helhet; jfr SUPREMAT 1 a. Påfvarne gjorde väl under hela Medeltiden anspråk på suprematien öfver universiteterna. Geijer I. 1: 219 (1845). Påfvens supremati. Cornelius LbKyrkohÅ 100 (1860). Inom sitt eget område tillkämpade han (dvs. den romerske biskopen) sig under århundradens sega kamp en absolut supremati. Brilioth SvKyrkKunsk. 307 (1933). SvOrdb. (1986).
b) om (politisk) maktställning l. överhöghet l. hegemoni; särsk. om den engelske konungens ställning efter reformationen som kyrkans högste styresman; jfr SUPREMAT 1 b. Supremati, Konungens i Englands öfwerherrskap öfwer Engelska kyrkan. Pfeiffer (1837). Den nationella hänförelsen från Engelbrekts och Sturarnes dagar vaknade till nytt lif och uppväckte en storm, som blåste bort Kristiern och hans danska anhang med alla planer på Danmarks supremati öfver Sverige. Sthm 1: 88 (1897). Den engelske konungens, Henrik II:s, mot kyrkans supremati riktade politik. FinT 1926, 100: 54. Holländarna avsågo icke att ersätta den danska suprematien vid Öresund med en svensk. SvFlH 1: 218 (1942). jfr STORMAKTS-SUPREMATI.
2) i allmännare anv. av 1; särsk. liktydigt med: hegemoni l. överlägsenhet l. herravälde o. d.; jfr SUPREMAT 2. Bauck 1MusH 43 (1862). Irlands kulturella supremati. Richert Irl. 19 (1925). En revolution, vilken skulle för alltid tillintetgöra hennes supremati i hemmet. Hammarling Wodehouse BillErövr. 274 (1937). Man (har) sagt att Tegnér fr. o. m. början av 1830-talet allt bestämdare uppträdde till försvar för de klassiska språkens supremati i lärdomsskolan. Lilius i HLittSt. 20: 8 (1944). (Tennisspelaren B.) Borg synes mig vara ett minst lika stort idrottsfenomen som östtyska simmarflickor, men han slipper gudskelov få sin supremati förklarad och attackerad av beskäftiga idrottsläkare. SvD 28⁄8 1974, s. 20. —
Ssg (till 1 b): hist. SUPREMATI-AKT. om den akt gm vilken det engelska parlamentet 1534 o. 1559 fastslog regentens överhöghet över kyrkan; i sht i sg. best.; jfr SUPREMAT-AKT. Den engelska statskyrkans grundläggande akter blefvo suprematiakten och uniformitetsakten .. Den förra återstälde den .. kungliga suprematien öfver Englands kyrka. Stavenow EngRev. 13 (1895). —
Spoiler title
Spoiler content