publicerad: 1991
STORMAKT stω3r~mak2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. stormagt, t. grossmacht; jfr eng. great power, fr. grande puissance; av STOR, adj., o. MAKT]
1) om stat som gm betydande folkmängd, politisk makt o. ekonomiska o. militära resurser utövar stort inflytande på världspolitiken l. den internationella politiken l. är en stark internationell maktfaktor; ofta motsatt: småstat; i modern tid särsk. om de stater som ingår som permanenta medlemmar i Förenta nationernas säkerhetsråd (o. tidigare i Nationernas förbunds råd). SvT 1852, nr 159, s. 3. Af .. (Europas) stater kallas sex stormakter: Ryssland, Tyska riket, Österrike-Ungern, Storbritannien, Frankrike och Italien. De äro nämligen folkrikast och ha de största härarna. Carlson 2Skolgeogr. 17 (1892). Kartago blev den andra stormakten i grekernas värld. Almquist VärldH II. 1: 88 (1931). Mellan de två världskrigen räknades som stormakter Frankrike, Italien, Japan, Sovjetunionen, Storbritannien, Tyskland och USA. Efter andra världskriget anses endast Sovjetunionen och USA som egentliga stormakter (”världsmakter”). BonnierLex. (1966). — jfr SEGRAR-STORMAKT.
2) i oeg. l. bild. anv. av 1; särsk.
a) om stat l. företag l. institution o. d. med ledande l. dominerande ställning på visst område (t. ex. näringslivet). Europas sjette stormagt, huset Rothschild. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 1. Sverige blef .. genom Linné och hans sändebud en verklig stormakt inom naturalhistorien. Fries 2Linné 2: 27 (1903). Rosens stolta dröm var att göra Sverige till ett föregångsland och en stormakt på det fredliga arbetets fält genom att utrusta det med ett nät av järnvägar. Grimberg SvH 521 (1909). Standard Oil Company, stormakten på oljeindustriens världsmarknad. Lagercrantz SkildVärld. 363 (1944). Med den stora reformrörelse, som utgår från klostret i Cluny, återvinner .. kyrkan sin ställning som andlig stormakt. Aspelin TankVäg. 1: 172 (1958). Kanada håller på att bli en litterär stormakt. DN 14/9 1983, s. 4.
b) om kraftfull o. myndig o. betydelsefull person l. grupp av personer; äv. om Gud; stundom skämts. l. ironiskt. Topelius Fält. 4: 8 (1864; om personer). Stockholms frivilliga skarpskyttar .. Hvilken stormagt midt i staten, lika stor som hela indelta och värfvade armén tillsammans! Strindberg NRik. 13 (1882). De hafva tröstat i tider svåra / på ingen ”stormakt” förutom Gud. Melin Dikt. 1: 12 (1888). Den gamla, som i flera människoåldrar varit en stormakt här i byn och kände varje barn i minsta vrå. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 85 (1934).
c) i fråga om djur l. mikroorganismer o. d. Stormakterna i universum, bakterierna. LAHT 1892, s. 241. Under loppet af tertiärperioden .. då myrorna begynte utveckla sig till en stormakt i naturen. Lidforss SocJourn. 6 (1907).
d) om ngt sakligt (t. ex. känslor, kärlek, tidningspressen) som utövar stort inflytande på omvärlden, stundom liktydigt med: viktig l. betydelsefull faktor (med stort inflytande). NIllT 1868, s. 235 (om tidningspressen). De poetiska stormakterna, känsla och inbillningskraft, aning och stundom lidelse, hade .. gjort sig gällande i den världsskakande omhvälfningen vid nittonde seklets inbrott. (Cavallin o.) Lysander 324 (1877). Kärleken är en stormagt, som går öfver allt förstånd, och emot hvilken vår vilja intet förmår. Strindberg SvÖ 2: 398 (1883). På den tid, då latinsk grammatik och hegelsk filosofi tronade som stormakter inom vetenskapen. EHTegnér i 3SAH 6: 213 (1891). Numelin PolGeogr. 42 (1927; om havet). Det tryckta ordet är i våra dagar en stormakt, som var antiken fullkomligt obekant. Segerstedt Spalt. 49 (1928, 1933).
3) (mera tillf.) i uttr. (ngns l. ngts) stormakts dagar, (ngns l. ngts) ”storhetstid” l. blomstringstid l. krafts dagar; jfr MAKT 2 e α δ'. Hon var mycket tunnare än i sin stormakts dagar, men hon var åter en kvinna som med kraft beställde sitt hus. Edqvist MannHem 178 (1969).
Ssgr (i allm. till 1): A: STORMAKT-STÄLLNING, se B.
-ALLIANS. allians (se d. o. 1) mellan stormakter; äv. konkretare, om de deltagande staterna i en sådan allians (jfr allians 1 b β). SvH IX. 1: 292 (1910; konkretare). Stormaktsalliansen i Chaumont 1 mars 1814 mellan England, Preussen, Ryssland och Österrike. 2NF 27: 225 (1917). —
-ANSPRÅK~02 l. ~20. jfr anspråk 2. Först när .. (den nya stormakten Förenta staterna) år 1897 öfvergaf sin hemmapolitik och grep efter Hawaii i Oceanen, är dess stormaktsanspråk uppenbart. Kjellén Stormakt. 1: 18 (1905). —
-BLOCK. av gemensamma politiska l. ekonomiska o. d. intressen sammanhållen grupp av stormakter. 2NF 32: 476 (1921). —
(3) -DAG. tid varunder ngn l. ngt står på höjden av makt o. välstånd l. berömmelse l. är särskilt framstående, storhetstid, välmaktsdagar; vanl. i pl. Svea ser med häpnad i sitt fall, / Att än är hennes stormaktsdag ej all. Tullberg MVänn. 33 (1878, 1892). Att det .. nu var slut på husets stormaktsdagar kunde lite hvar se. Persson Hyckl. 107 (1908). —
-DRÖM. dröm (se dröm, sbst.1 2 b) om att en nation skall nå stormaktsställning. Framtiden 1877, s. 24. —
-IDÉ. jfr idé 4 a. Tre europeiska kejsarrikens öde har skakat min tro på stormaktsidén. Hildén Michajlovič När 334 (1933). —
-INTRESSE. intresse (se d. o. 3) som en stormakt har l. bör ha l. som gäller en stormakt; för stormakter gemensamt intresse (se d. o. 3). Hedin 4Tal 68 (1914). —
-KOMMISSARIE. förr (befullmäktigat) ombud från stormakt med uppgift att framföra budskap från sitt land. SvH IX. 1: 195 (1909). —
-KRIG. av stormakt(er) fört krig; äv.: krig mellan stormakter. Ångström KrigLuft. 40 (1915). Osannolikt framstår ett isolerat stormaktskrig mot ett skandinaviskt land. MotRiksd. 1976—77, nr 1521, s. 4. —
-KYRKA. stormakts (mäktiga o. betydelsefulla) kyrka (se d. o. 4); särsk. om kyrkan under stormaktstiden. För den svenska kyrkan innebar segern (genom freden i Stolbova år 1617) början av hennes utveckling till en stormaktskyrka, vilken till sist skulle omfatta 22 stift och 4 universitet. SvFolket 4: 98 (1939). Rig 1941, s. 49. —
-MENTALITET. mentalitet som kännetecknar l. anses känneteckna (invånare i) stormakt(er). HågkLivsintr. 13: 195 (1932). —
-PERIOD. jfr -tid; särsk. bildl. (jfr stormakt 2). Framtiden 1877, s. 24 (i fråga om frihetstiden med tanke på den vetenskapliga forskningen). —
-SLOTT. slott byggt under en stats stormaktstid; särsk. om slott från stormaktstiden. TurÅ 1952, s. 26. —
-STÄLLNING. (stormakt- 1888—1932. stormakts- 1869 osv.) världspolitiskt ledande ställning; rang av stormakt. Sedan Ryssland först med Danmarks tillhjelp störtat Sverige från dess stormaktsställning, sökte det (osv.). Odhner Lb. 333 (1869). särsk. bildl. (jfr stormakt 2). Skall dock månne icke Sverige ännu en gång komma att intaga den stormaktställning som järntillverkare, hvilken landet under 1700-talet innehade? JernkA 1909, s. 125. Hurusom Zachris Topelius på .. (1800-talet) intog en litterär stormaktsställning i vårt land. Lagerlöf Top. 355 (1920). —
-TID. tid l. period under vilken en nation innehaft stormaktsställning; särsk. (i fråga om svenska förhållanden) i sg. best., om perioden mellan Gustav II Adolfs tronbestigning 1611 och Karl XII:s död 1718. Framtiden 1877, s. 24. Stormaktstiden — från Gustav II Adolfs tronbestigning 1611 till Karl XII:s död 1718 — tillförde Sverge stora besittningar på andra sidan Östersjön. Flodström SvFolk 10 (1918). Kinas första stormaktstid, samtida med det romerska rikets. Almquist VärldH 9: 546 (1934). Stormaktstidens livliga byggnadsaktivitet tog sig bland annat uttryck i uppförandet av ett betydande antal gravkor, i synnerhet i mälarlandskapen. Fornv. 1958, s. 135. särsk. bildl. (jfr stormakt 2); ofta liktydigt med: stormaktsdagar, storhetstid o. d. Strindberg RödaR 188 (1879; en komikers). Alexandrinens stormaktstid. Alving SvLittH 3: 15 (1932). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 382 (1947; latinets). —
-TIDA. särsk. i fråga om ä. sv. förh.: som levat l. tilldragit sig i l. stammar från l. som tillhör l. utmärker l. för tanken till stormaktstiden. Denna värdefulla källa (dvs. en 1600-talshandskrift) ger en ypperlig bild av hushåll och dagligt leverne i ett stormaktstida stockholmskt ämbetsmannahem. NordTBB 1946, s. 73. IllSvLittH 1: 312 (1955; om kultur). Nog behöver det nuvarande systemet (inom riksantikvarieämbetet) moderniseras. Men skulle det inte kunna ske i enklare, smidigare och billigare former — om också inte lika stormaktstida och fantasieggande? DN(A) 9/3 1965, s. 2. Den stormaktstida konsten. Dunås AntSAOB 17/5 1971. —
-VÄLDE.
1) stormaktsstat, stormaktsrike, stormakt; särsk. om det svenska väldet under stormaktstiden; äv. bildl. (jfr stormakt 2). Du (dvs. J. L. Runeberg), hvars stormaktsvälde, på kärlek grundadt, / Står, när andra ramla, och mildt beherskar Länder och hjertan. Nybom SDikt. 2: 298 (1880). (Svenskarnas trohet och kärlek) följde Gustaf Adolf den store och hans efterträdare, då de åt Sverige förvärfvade ett stormaktsvälde. Wisén Tal 9 (1881). Richter GeogrH 108 (1959).
2) om stormakts politiska ledarställning l. herravälde (äv. med tanke på den geografiska utsträckningen l. omfattningen), stormaktshegemoni. Hur än kriget kommer att sluta, så är Englands stormaktsvälde slut. Östergren (cit. fr. 1944). —
-ÅRHUNDRADE~0200. särsk. om det århundrade (1611—1718) varunder Sverige var en stormakt. Nyblom i 3SAH 13: 66 (1898).
Spoiler title
Spoiler content