publicerad: 1998
SURFA sur3fa2 l. sör3fa2 l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal av orddelen surf-, v. -ade. vbalsbst. -ING, -NING; -ARE, se avledn.
1) vanl. stående hålla balansen på en avlång bräda l. planka som bärs fram på vågtoppar l. drages av motorbåt o. d.; äv. dels i fråga om att åka på sådan segelförsedd bräda osv. som drivs av vinden, vindsurfa, dels (föga br.) i fråga om vattenskidåkning; äv. (i sht i fråga om utländska förh.) i fråga om att under simning utnyttja vågtopparna o. låta sig spolas in till stranden; ss. vbalsbst. -ing, särsk. (sport.) om (den från Polynesien härstammande) sporten att surfa. Ett kärt nöje var att liggande framstupa på en bräda ”surfa” genom bränningarna. Mörner Söderh. 118 (1923). Ser man långt borta hur en surfande inföding glider på en våg mot stranden, slank och vacker som en gud. Funch o. Wettergren Hawaii 204 (1934). IllSvOrdb. (1964; efter motorbåt). SAOL (1973; äv. i fråga om vattenskidåkning). Han började med surfing 1973, slog igenom 77 med 5:e-plats i EM och storseger i Dinar, Frankrike. Idrottsboken 1979, s. 342. — särsk. oeg.; särsk. om (segel)båt: föras fördevind av vinden; äv. dels i fråga om (tävling i) utförsåkning på snö: med båda fötterna stå på en kort o. bred bräda, åka snowboard, åka snöbräda, dels (tillf.) om bil: vattenplana. Pojken på Anders Olsons (skulptur) Västanvind surfar på sin havshäst. Jönsson SkånSomr. 138 (1935). Vi hade slör och med alla dukar spända surfade Daphne framåt på de fräsande vågryggarna. Schildt Önskeresan 60 (1949). DN 3 ⁄ 1 1971, s. 7 (i fråga om vattenplaning). Snowboardsurfing på snöbräda är den nya innesporten. DN 3 ⁄ 1 1989, s. 48.
2) i bildl. anv. av 1; särsk. dels i fråga om att utnyttja (verkan av) visst mode o. på så sätt ha stor framgång (särsk. i uttr. surfa på den l. den vågen) (jfr RIDA, v. 10), dels i fråga om att nyfiket (o. vanl. planlöst) söka information o. d. i (globalt) datornätverk. Politikerna .. surfar på bruttonationalproduktens vågkam och placerar våra millioner i ständigt växande storstadsslum. Industria 1970, nr 7—8, s. 112. Socialdemokraterna surfar just nu på en missnöjesvåg bland väljarna. GbgP 26 ⁄ 4 1992, s. 14. Tanken är att matgästerna ska kunna .. surfa på Internet samtidigt som de avnjuter en macka och en kopp kaffe. SDS 4 ⁄ 3 1995, s. D3.
Särsk. förb. (till 1): SURFA FRAM10 4. surfande ta sig fram; särsk. bildl. (jfr surfa 2): ha framgång ss. resultat av l. med utnyttjande av en modevåg. SvD 30 ⁄ 9 1976, s. 10 (om restaurang). På sysselsättningens högkonjunktur har staten surfat fram i god fart. GbgP 25⁄10 1989, s. 13. —
SURFA IN10 4. surfande komma in; särsk. bildl. (jfr surfa 2). Den amerikanska jogging-vågen surfar in med väldig kraft. SvD 28⁄4 1979, Bil. s. 1.
Ssgr (till 1): A: SURF-BRÄDA, förr äv. -BRÄDE. [av eng. surfboard] sport. surfingbräda. Som en surfbräda på en vågkam. Rogberg Två 70 (1929). Unga, smidiga hawaiier, som susar genom bränningarna på långa surfbräder. Renner Krarup Nielsen Aloha 15 (1940). —
-MUSIK. [av amerik. eng. surf music] mus. om ett slags populärmusik (rockmusik) vars texter lovsjunger surfing. Amerikansk surfmusik låter inte längre som vi är vana vid. Det är inte längre solnedgångar och ren kärlek som gäller, utan ond bråd död, pizza och öl, det gymnasiala utanförskapet och allmän uppkäftighet. SvD 5 ⁄ 6 1987, Bil. s. 16. —
B (i sht sport.): SURFING-BRÄDA, äv. -BRÄDE. (vanl. c. 2 m lång o. c. 0,5 m bred) bräda avsedd för l. använd vid surfing (o. styrd gm att surfaren lutar sig l. ändrar position); jfr surf-bräda. SvD 13 ⁄ 7 1925, s. 8 (i annons). Kanakerna på Hawaiiöarna äro skickliga i att på sin surfingbräda rida på vågkam in mot de långgrunda stränderna. 2NF 38: 616 (1926). —
-SIMMARE. i sht i fråga om utländska förh.: simmare som (i tävling) utnyttjar vågtopparna under simningen. Jag (dvs. simmaren Arne Borg) .. hålles näst efter Duke Kahanamoku som den bästa surfingsimmare, som gästat Australien. IdrBl. 1924, nr 33, s. 7. —
-TÄVLING. tävling i surfing; äv.: tävling i surfingsimning; äv. oeg. l. bildl. IdrBl. 1924, nr 33, s. 7 (i surfingsimning). Dahlin BrännBreddgr. 14 (1926; oeg. l. bildl.). Östergren (1951).
Avledn.: SURFARE, m.//ig. [jfr eng. surfer] i sht sport. person som surfar l. ägnar sig åt surfing. GbgMP 1948, nr 14, s. 6. IPCStSportlex. 204 (1975).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content