SURR sur4, interj. Anm. För emfas stundom skrivet med fördubbling av r-en.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr. l. (närmast) till SURRA, v.1]
(vard.) återgivande ett surrande ljud. (Sv.) Surrrrr! .. (T.) hurr! hurre! SvTyHlex. (1851). Kissen spinner surr! surr! Blanche Portr. 102 (1889). Jag undrar, om det säger ”surr” i hufvudet på andra poeter med, när de vill fundera ut något riktigt vackert? Agrell Sthm 21 (1892).
