SURROGERA sur1oge4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. surrogieren; av lat. surrogare, låta välja i ngns ställe, föreslå, av sub, under (se SUB-) o. rogare, tillfråga, bedja, föreslå (se ROGATION); variantform till SUBROGERA]
1) (numera knappast br.) ersätta (ngn l. ngt); äv.: utgöra surrogat för; jfr SUBROGERA. Präste Ståndets Privilegier .. dem ingen får eller bör drista sig att ändra, förtyda, surrogera eller abrogera, extendera eller inskräncka. VDAkt. 1789, nr 543. Någon nationell vinst (skulle) icke .. beredas genom kaffets surrogerande med mjölk. Järta 1: 124 (1816). Jag har sett barnlösa, gifta män, som på detta sätt (dvs. att jollra smekord till sin hustru) lyckats surrogera det felande barnet och sålunda bibehålla sin familjelycka. Tavaststjerna Bröl. 41 (1893). Surrogera .. (dvs.) sätta i stället för, ersätta. Ekbohrn (1904).
2) [delvis bildat till SURROGAT ] (numera föga br.) ersätta (ngt) med surrogat. På grund av den ringa köpkraften så måste .. (industrins) massproduktion också vara förenad med låga priser. Detta skedde genom införande av en ödesdiger process i tillverkningen, nämligen föremålens surrogering. Form 1934, s. 173.
SAOB
