SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SURVEL sur3vel2, m.//ig.; best. -n; pl. survlar.
Ordformer
(förr äv. -fv-)
Etymologi
[sv. dial. survel, oordentlig, mindre hyfsad pojke; till SURV, sbst.2, o. SURVA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om manlig slarvig l. lat person. LoW (1889). ”Hur kan du dina instruktioner din surfvel?” röt korpralen. Ahlgren IndelnDag. 146 (1913). Asch, din survel, fräste doktorn och slog igen boken. SvD(A) 18⁄2 1934, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content