SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SURV sur4v, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. -f, -fv-)
Etymologi
[sv. dial. surv; till SURVA, v. — Jfr SURVEL]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om slarvig l. oordentlig person, slarver, odugling o. d. Vid de tillfällena (dvs. då han varit i staden l. på marknad) kom han la alltid hem som en surf, full och surfvig, men det hände inte så tidt. Bondeson MVK 37 (1900, 1903).
Spoiler title
Spoiler content