SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1998  
SVABBIG svab3ig2, adj. -are. adv. (mera tillf.) -T.
Etymologi
[sv. dial. svabbig; möjl. ombildning av SKVABBIG]
(ngt vard.) om hand: (stor o.) köttig l. svampig; äv. om l. i fråga om ngns kropp l. hull: lös o. sladdrig (i hullet); jfr SVABBLIG o. SKVABBIG. Jakobson .. fattade båda hennes små magra händer i sina stora, svabbiga. Hedenstierna Durm. 82 (1892). Händerna .. voro stora och svabbiga. Gyllensten ModMyt. 73 (1949). Den svabbiga kvinnan med de extravaganta solglasögonen. Idun 1951, nr 43, s. 48.
Spoiler title
Spoiler content